Motivation

Med självförtroendet på topp, och snygg outfit. gick jag ner till gymmet med tankarna att slå personbästa.
Väl uppe på bandet höjde jag hastigheten, med tankarna att detta skulle gå bra.
Efter en stund domnade benen, och jag kände mig allmänt yr.
Tillslut gick jag av bandet för att slippa ramla av, och la mig på golvet.
Vad de berodde på vet jag faktiskt inte.
Men helgens buffé kanske inte gav mig dom bästa förutsättningarna..
Nu är jag iallafall hemma, och nöjd med min lilla insats.

Har tänkt mycket på detta med motivationen, mitt stora problem i många situationer..
Just nu lever jag endast och bara på motivation, och den har hållit mig i handen väldigt ofta den senaste tiden..
Men vad gör man de dagar motivationen sviker...?
Är så trött på denna jojjo karusell som uppstår då.
Ska inte inte få ske denna gång!

Men en sak jag har lärt mig under dessa 2 månader är,
Att man måååste måååste mååste ifångata motivationen vissa dagar.
Inte tänka, bara göra! 
Ju mer tänk, desto mindre blir det gjort!
I början var de jätte tungt att gå ner på gymmet.
Just för att man inte kunde så mycket, och bara kände sig allmänt otränad, fet och uttittad.
Därför började jag med långa promenader, minst en timme om dagen.
Självklart ändrade jag på kosten också.

Detta blev en drastisk förändring för kroppen, vilket resulterade i lägre siffror på vågen snabbt!
Nu går det lite segare med siffrorna, men gör fortfarande framgång. 
6,5 kg hittills.

Nu ska jag ge järnet fram till jul!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0